Sunday, August 20, 2006



Jag kände att jag var tvungen att lägga upp några självporträtt. Bilden till vänster visar hur jag såg ut igår kväll och till höger är från när jag vaknade i morse. Jag är ganska snygg även om jag säger det själv. Idag är jag lite trött efter en låååååång lördag. Tusen saker gjorda, men otroligt lite gjort. Jag var på ungefär 5 fester i 3 kommuner. Sen gick jag till S. där jag träffade J. som sa en hel massa saker som jag inte kommer ihåg. Han har inte ens en iPod, tycker faktiskt riktigt synd om honom.
Jag har på riktigt ingen aning om vad det är meningen att jag ska skriva. Min hjärna känns som en badboll. Tror att det är något fel på nervbanorna. Har tänkt på jättemycket saker idag men nu har jag inte någon aning vad jag skriver om. Jag anser mig själv tillhöra de mindre lyckade bloggarna idag. Sällan har så lite sagts om ingenting....
Jag lovar att återkomma imorgon då min tankeförmåga kanske har återställts. Då ska jag ha någon slags strategi över vad det ska bloggas om och hur. Jag får inte tag på Elsa, undrar om hon överlevde bröllopet? Eller så är det Burre som är i farten och har rövat bort henne. Ofelia är ochså borta, kan det vara Herr H. som är boven i dramat? Snart ska jag träffa A. vi kanske går på K. ikväll, det är ju söndag trots allt eller så blir det kanske C. Imorgon ska allt i min blog vara förkortningar. Nu får det vara nog, annars kommer jag bara svammla på i tre timmar till. Och ingen är ju intresserad av det, inte ens jag tycker att det är vidare intressant.

Pussar o kramar till alla som inte läser det här, till alla andra säger jag förlåt.

2 comments:

Anonymous said...

Jag måste bara säga att det är bättre att ärligt tala om att ens blogg kan bli aningen krystad ibland än att skriva saker och få det att verka som om bloggen är så über hela tiden. Meningen blev lång. Tyckte om långa meningar när jag var liten. Men nu avskyr jag dem nästan. Vill ju inte att folk ska somna innan de hunnit till första punkten.

Blogga hårt och krystat om ingenting. Eller skriva om ingenting och inte låtsas som om det är värt ett skit i det stora hela? Jag sällar mig till dem som tycker det senare.

Så...
...en eloge till vildkaninen som tar sin blogg på största allvar.

Hälsningar från Tummen upp!

Anonymous said...

Va fin den va! Nu kan jag följa dig på nära håll, skönt att det äntligen blivit legitimt med stalking.....
Imorgon ska farfar träna vidare, tid för uppgång, 8.00.
Vänliga hälsningar J.